Projektresultat: Kan måltiden hjälpa oss att förebygga undernäring hos äldre?
Undernäring hos äldre uppstår sällan plötsligt. Genom att upptäcka små förändringar i vardagen och måltidssituationen tidigare vill SustainGov-projektet Måltidsskiftet bidra till en äldreomsorg som förebygger problem i stället för att agera först när de redan har uppstått.
Projektet Måltidsskiftet – från reaktiv till proaktiv omsorg har därför undersökt hur mat och måltider kan bli en mer självklar del av det förebyggande omsorgsarbetet för äldre som bor hemma. Att arbeta proaktivt betyder att försöka upptäcka och hantera problem tidigt – innan de har vuxit sig stora. Det står i kontrast till ett reaktivt arbetssätt, där insatser sätts in först när ett problem redan har uppstått.
Små förändringar kan vara viktiga signaler
En viktig slutsats från detta förberedelseprojekt är att undernäring sällan uppstår från en dag till en annan. Ofta sker förändringen gradvis. En äldre person kanske börjar äta mindre, tappar intresset för mat, äter mer sällan tillsammans med andra eller får svårare att få vardagens måltider att fungera. Var och en av dessa förändringar kan verka liten. Tillsammans kan de vara tecken på att personens situation håller på att förändras.
Projektet kallar sådana förändringar för mjuka brytpunkter. Det är ett nytt sätt att uppmärksamma tidiga signaler som annars riskerar att inte fångas upp i vård och omsorg.
Projektet har utvecklat en modell för att synliggöra dessa signaler. Tanken är att modellen på sikt ska kunna användas som ett kompletterande stöd när kommuner och andra verksamheter bedömer vilket stöd en äldre person behöver.
När olika verksamheter behöver samarbeta
Projektet har också undersökt varför det kan vara svårt att upptäcka och förebygga undernäring. En del av förklaringen är att olika verksamheter ansvarar för olika delar av den äldres situation. Vård, omsorg och måltidsverksamhet kan ha olika uppdrag, arbetssätt och information. Det kan göra det svårt att se hela bilden.
Projektet beskriver detta som systemhinder. Ett exempel är att kostnaden för en förebyggande insats kan hamna hos en verksamhet, medan vinsten – till exempel minskat behov av vård längre fram – uppstår någon annanstans. Då finns det en risk att ingen aktör har ett tydligt ansvar för att agera tidigt.
För att komma åt sådana hinder har projektet samlat aktörer från olika delar av systemet: myndigheter, kommuner, forskning, innovation och klinisk verksamhet. Tillsammans har de analyserat dagens arbetssätt och undersökt vad som krävs för att arbeta mer förebyggande.
Från idé till konkreta lösningar
Arbetet har resulterat i flera lösningar som kan utvecklas vidare. En är modellen för mjuka brytpunkter, som ska göra tidiga förändringar i en äldre persons måltidssituation lättare att upptäcka. En annan är Måltidsdosetten, en fysisk måltidslösning som har utvecklats inom projektet.
Projektet har också tagit fram en systemmodell. Den beskriver hur olika delar av vård och omsorg hänger ihop och hur de kan samverka bättre kring mat och måltider.
Resultaten har dessutom bidragit till Livsmedelsverkets arbete med en nationell policy brief om hur kommuner kan förebygga undernäring bland äldre. Projektet har även gett inspel till Socialstyrelsens regeringsuppdrag inom området.
Nästa steg är att testa lösningarna
Projektet har framför allt lagt grunden för fortsatt utveckling. Nästa steg är att testa och vidareutveckla de lösningar som tagits fram.
Målet är att förändra synsättet på måltiden: från något som främst behöver hanteras när problem uppstår till en naturlig del av det förebyggande omsorgsarbetet.
Om tidiga förändringar kan upptäckas och hanteras tidigare kan det skapa bättre förutsättningar för att förebygga undernäring, stärka äldres delaktighet och självständighet och bidra till bättre hälsa och livskvalitet.