Sammanfattning av projektresultat: Promote, improve and develop public health on a local level

Vi utgick från att barns hälsa formas som en del av ett komplext adaptivt system; med många aktörer, relationer och faktorer som samverkar och påverkar hälsoutfall. 

Fokus låg på att:

• Skapa en gemensam förståelse med ”systemet i rummet” kring barnfamiljers villkor och etablera vilket handlingsutrymme som finns i systemet runt barnfamiljerna.
• Bygga kapacitet hos kommunens personal och förtroendevalda att tänka och agera systemiskt.
• Synliggöra nuläget för att kunna värdera insatser över tid och förstå investeringar kontra kostnader.

Förberedelseprojektet utgick från att barns ohälsa och övervikt är ”wicked problems” – utmaningar som inte följer linjära orsak–verkan-samband och därför inte går att förutse. Miljön runt barn och familjer sågs som ett komplext adaptivt system, där många faktorer samspelar och påverkar hälsoutfall på kort- och lång sikt. Vårt metodval byggde på Cynefin-ramverket och antro-komplexitet, med fokus på människors sense-making och på principen att ett system kan bara förstås genom att interagera med det och synliggöra dess mönster, relationer och dynamik.

Med vårt metodval ville vi kartlägga systemet genom att fånga familjers och nyckelaktörers berättelser och erfarenheter för att synliggöra deras erfarenheter och vardag, identifiera systemets disposition och handlingsutrymme i nuläget; vilka möjligheter och hinder som faktiskt finns här och nu. För att sedan lägga grunden för framtida insatser som utgår från faktiska och tillgängliga förutsättningar i Storfors, snarare än från idealbilder eller antaganden. Vi har kallat detta för systemets ”grogrund för förändring”, att förstå ”vad kan växa här”. Vi har använt bilderna som följer som en del av förberedelseprojektets pedagogiska arbete att bygga systemkapacitet och förståelse hos nyckelaktörer.

Affisch till vårdnadshavare och personal vid Familjecentral, förskola, Individ- och familjeomsorg om förberedelseprojektet 

I linje med SustainGovs fokus att ifrågasätta befintliga strukturer, främja samverkan och driva systemförändringar för att möta komplexa samhällsutmaningar ville vi tillämpa metoder som tar avstamp i ett komplexitetsperspektiv. Traditionella metoder för datainsamling kan ge djup men på liten skala, eller stor skala men med mindre hänsyn till kontext i datan. De riskerar att missa de svaga signalerna i relationer, dynamiker och hinder som präglar människors vardag i en lokal kontext. Dessa utmaningar adresseras i olika forskningskontext och vårt metodval har baserats på evidens för att arbeta med komplexitet som finns i system snarare än mot den. 

I förberedelseprojektets första fas genomfördes en förankring med nyckelaktörer och en arbetsgrupp tillsattes med funktioner från förskola, kultur- och fritid, socialtjänst, samhällsbyggnadsenheten och ledningsnivå. 

Vi har använt SenseMaker-enkäter och anekdotcirklar för att samla berättelser från både familjer och personal (förskola, Familjecentral, Individ- och familjeomsorg) som arbetar nära dem. Genom att låta dessa grupper själva tolka och analysera sina berättelser minskar vi behovet av intermediära tolkningar och stärker den epistemiska rättvisan. Vi har fått fram en mer finkornig och kontextuell förståelse för vad som faktiskt formar vardagen, och via det gemensamma kartläggningsprocessen identifierat en rad olika förändringar som är möjliga att genomföra i nuläget.

Inför insamling av data har vi har genomfört informationsmöten och samtal vid förskolor, Familjecentral, socialtjänst och föräldraföreningar. För att nå alla vårdnadshavare (0–8 år) har vi använt lärplattformen Unikom. Vi har även försökt fånga in vårdnadshavare vid förskolor när lämning och hämtning ägt rum. 

Systemutmaningar som upptäckts genom kartläggningen:

• Koordinering: Ibland görs parallella insatser utan sammanhållen styrning eller informationsdelning.
• Multinivåförändring: Ingen aktör har ensam rådighet, därför är samhandling en förutsättning för att kunna bidra till beteendeförändringar hos vårdnadshavare.
• Path dependency: Tidigare uppdrag och resurslogik låser och skapar ”stuprör”.
• Individfokus: Övertro på information, kunskap och motivation som ska leda till förändring, miljöer och strukturer underbetonas.

Med hjälp av metoden Estuarine Mapping har vi utforskat vilka möjligheter som finns här och nu för att steg för steg stärka det förebyggande och främjande stödsystemet, och samskapa förslag på åtgärder som kan testas. Metoden Estuarine Mapping bygger på forskning om bland annat komplexa system och Actor–Network Theory (Latour, 2005) och används för att synliggöra både mänskliga och icke-mänskliga aktörer (t.ex. regler, rutiner, resurser, normer) som påverkar ett system. Den gör det möjligt att förstå systemets disposition i nuläget – alltså vad som faktiskt är möjligt att förändra här och nu, snarare än vad vi tycker borde göras. Under två dagar samlades hela stödsystemet för att tillsammans identifiera det gemensamma handlingsutrymmet kring barnfamiljer. Resultatet blev en gemensam bild av systemets grogrund för förändring och en samsyn kring ett antal interventionspunkter och möjliga riktningar framåt;

• Stärka noderna där familjerna redan finns; Förskola och Familjecentral som hävstänger och plattformar för tidig upptäckt av risk + lågtröskelstöd.
• ”Tredje platser” & peerstöd; Trygga, informella mötesmiljöer i tätort och omland; gärna kopplat till befintliga tider/platser.
• Enkel struktur för samhandling; Skapandet av en liten NAV, ”främjandestyrkan” som kopplar signal till liten samordnade insats till en snabb lärdom till att skala/avsluta.
• Stärka kapacitet för systemledning hos tjänstepersoner och politiker. 
   

För förberedelseprojektets genomförande har vi upphandlat ett processtöd, We Shine AB. Vår projektpartner Uppsala universitet har bistått med spetskompetens inom forskning samt nätverk och relationer på nationell och internationell nivå.