Projektresultat: Uppströms pilot

Kunskapsbaserade metoder används i begränsad utsträckning, och data integreras sällan i planering och beslutsfattande. Många aktörer arbetar parallellt med olika mål och uppdrag, vilket försvårar samverkan och effektivresursanvändning.

Projektet har genomförts av Länsstyrelsen i Stockholm, RISE, Skyddsvärnet och Friends, med stöd av Vinnova/SustainGov. Genom systemkartläggning, forskningssammanställning, intervjuer med nyckelaktörer och samskapande arbetsmöten har en prototyp för en regional stödstruktur tagits fram och testats. Prototypen innehåller byggstenar för datadrivet stöd, metodförvaltning, implementeringsstöd och governance. Strukturen bygger vidare på Länsstyrelsens regionala samordningsansvar och befintliga stöd till kommunerna genom att tydligare koppla ihop och paketera stöd och kompetenser från RISE, Skyddsvärnet och Friends. Projektet syftade även till att identifiera ytterligare aktörer som kunde kopplas på stödstrukturen. Genom att samla befintliga aktörer, dataplattformar, kunskapsunderlag och stöd ökar möjligheten för kommunerna att använda sig av och dra nytta av detta.

Förstudiens resultat har sammanställts i ett skriftligt underlag. Resultaten visar ett tydligt glapp mellan nationell kunskapsproduktion och lokal praktik, samt att det saknas ett sammanhållet stöd på mellannivå som kan länka samman forskning och lokal erfarenhet,samt stödja lokala aktörer i att använda data och kunskapsbaserade metoder. En regional stödstruktur kan fungera som länk mellan lokal och nationell nivå, och bidra till bättre
samordning, kunskapsstyrning och resursanvändning. Nyckelaktörer uttrycker ett gemensamt behov av ökad samordning, långsiktighet och mer operativt stöd till den lokala nivån.

Resultaten visar att det finns ett brett engagemang och vilja till förändring, men också att dagens system präglas av stuprörsstrukturer, bristande samordning, otillräcklig kapacitet och mandatskonflikter på regional nivå. Befintliga regionala aktörer har potential att möta de lokala behoven, men behöver tydligare uppdrag och ökade resurser för att kunna vara ett mer ändamålsenligt stöd för implementering.

Projektet har fungerat som en katalysator för dialog och engagemang över sektorsgränser som har lett till ökad förståelse för frågans komplexitet och synliggörande av systemutmaningar på regional nivå. Resultaten är relevanta för kommuner, regioner, civilsamhället och nationella myndigheter, och kan användas som
underlag för fortsatt utveckling, samverkan och mobilisering.

Genomförande

Förstudien har genomförts i flera steg:

• Systemkartläggning av aktörer, strukturer och informationsflöden inom det förebyggande arbetet.
• Forskningssammanställning med hjälp av AI, där nationell och internationell forskning om förebyggande arbete och implementering analyserats.
• Intervjuer och dialoger med nyckelaktörer på lokal, regional och nationell nivå.
• Utveckling av prototyp för en regional stödstruktur genom samskapande workshops.
• Provtryckning av prototypen i en gemensam workshop med aktörer från olika sektorer och nivåer.

Medverkande organisationer har bidragit med expertis inom prevention, dataanalys, implementering, metodutveckling, samverkan och policy. Projektet har haft en tvärsektoriell ansats med deltagande från offentlig sektor, civilsamhälle och forskningsaktörer.

Resultat

• Projektet har genererat flera konkreta resultat:
  
  • Systemkartläggningen visar att det förebyggande systemet är komplext, med många aktörer och styrsignaler, men utan ett sammanhållet stöd mellan lokal/regional praktik och nationell kunskapsproduktion.
  • Forskningssammanställningen visar att ett effektivt förebyggande arbete för barn och unga kräver ett systemskifte – från reaktiva insatser till samordnat, kunskapsbaserat och långsiktigt stöd som bygger på samverkan, datadriven analys, evidensbaserade metoder och lokal anpassning.
  • Intervjuer med nyckelaktörer bekräftar ett tydligt behov av ökad samordning, långsiktighet och kunskapsbaserade arbetssätt i det förebyggande arbetet. Hinder för detta lyfts, bland annat svårigheter att omsätta data till praktik, samt att kunskapsbaserade insatser saknar långsiktig och tillgänglig förvaltning, samtidigt som tillgången till utbildning i evidensbaserade metoder är begränsad. Den regionala nivån beskrivs som komplex, med oklara roller och parallella processer. Regionala aktörer ses som viktiga bärare av stöd, men kapaciteten hos RSS bedöms vara ojämn och otillräcklig. Lokalt ledarskap och samordning mellan aktörer lyfts som avgörande för att undvika dubbelarbete och möjliggöra systemförändring.
  • En prototyp för en regional stödstruktur har tagits fram med utgångspunkt i förstudiens insikter. Prototypen innehåller centrala byggstenar såsom datastöd, metodförvaltning och processtöd samt en arbetsprocess som sträcker sig från behovsanalys till uppföljning. Prototypen definierar även målgrupper för stödet, möjliga fokusområden i form av insatser och sociala utfall, samt en möjlig struktur för governance.
  • Provtryckningen av prototypen gav viktiga insikter om behovet av att samordna befintliga strukturer i. För att undvika överlappningar och otydlighet bör regionala aktörer i högre utsträckning samarbeta och bjuda in varandra till sina respektive processer. Deltagarna lyfte även att begreppet "stödstruktur" kan skapa förvirring, då det riskerar att blandas ihop med befintliga RSS-funktioner. Samtidigt framkom behovet av att fördjupa gapanalysen i det nuvarande systemet, särskilt kopplat till ansvarsfördelning och operativt stöd till den lokala
  nivån.
  • Förstudien har varit en katalysator för dialog mellan regionala aktörer inom det förebyggande systemet. Förstudien har väckt stort engagemang bland aktörer både på lokal, regional och nationell nivå samt över sektorsgränser. De reaktioner som uppstått – både positiva och kritiska – tolkas av projektgruppen som ett tecken på att frågorna är angelägna och engagerar – även när de utmanar etablerade strukturer och perspektiv.
  • Förstudiens resultat har sammanfattats i en skriftlig rapport med slutsatser och förslag på nästa steg.

Resultaten är relevanta för kommuner, regioner, civilsamhällesaktörer och nationella myndigheter som arbetar med förebyggande insatser.

Många kontakter och dialoger har skapats med- och mellan olika sektorer som kan byggas vidare på för att mobilisera och fortsätta driva frågorna inom ramen för nya satsningar och projekt.

Underlagen som har arbetats fram kan även användas som stöd för vidare dialog med regionala aktörer om ansvar och gemensam utveckling för att stödja lokal kunskapstillämpning.

För projektgruppen har förstudien inneburit en möjlighet till gemensamt och sektorsöverskridande lärande, kunskapsöverföring och engagemang för fortsatt samverkan.

Slutsatser och lärdomar

Slutsatser

• Det saknas ett sammanhållet stöd på mellannivå som kan länka samman nationell kunskapsproduktion och lokal erfarenhetsbaserad kunskap. Ingen enskild aktör tar ett samlat ansvar för att på ett handfast sätt stödja den lokala nivån i omsättningen av kunskapsbaserade arbetssätt. Befintligt stöd är fragmenterat och osynkroniserat. Detta får bland annat som konsekvens att kunskapsbaserade förebyggande metoder och lokala data inte används i tillräcklig utsträckning i det förebyggande arbetet.
  • Många berörda aktörer i det förebyggande systemet delar bilden av att det lokala förebyggande arbetet behöver stärkas genom ökad samordning, långsiktighet, datadrivet arbete och kunskapsbaserade metoder, samt att hinder som bristande metodförvaltning, svårigheter att använda data i praktiken och begränsad tillgång till utbildning i kunskapsbaserade metoder bromsar utvecklingen.
  • Den regionala nivån har potential att stödja lokalt förebyggande arbete. En regional stödstruktur kan fungera som länk mellan lokal och nationell nivå, och bidra till bättre samordning, kunskapsstyrning och resursanvändning. Stödstrukturen bör innehålla byggstenar som lokala aktörer efterfrågar. Prioriterade behov på lokal nivå är stöd för att kunna använda data för att kartlägga behov och målgrupper, samt stöd i val av kunskapsbaserade metoder och utbildning i desamma.
  • Befintliga regionala aktörer behöver involveras mer i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det är inte möjligt att etablera en fungerande regional stödstruktur utan djupare engagemang från både regionala aktörer och de kommuner som efterfrågar stödet. Den regionala nivån upplevs otydlig och arbetet har aktualiserat mandatsfrågor mellan olika regionala aktörer. Vissa aktörer menar att liknande stödstrukturer redan finns. Samtidigt råder bred enighet om att behoven kvarstår, vilket tyder på att de befintliga strukturerna är otillräckliga. Detta understryker behovet av fortsatt samverkan, förtydligande av ansvarsfördelning och gemensam riktning i arbetet framåt.

Två spår att arbeta vidare med

•  För att arbetet ska kunna vidareutvecklas på ett hanterbart sätt föreslås att det delas upp i mer avgränsade spår, anpassade efter kommuners och andra aktörers behov. Att försöka driva allt samtidigt riskerar att bli överväldigande och ineffektivt. För att skapa långsiktigt engagemang och legitimitet i det
   ortsatta arbetet är det även viktigt att koppla insatserna till aktuella och brännande samhällsutmaningar. Ett exempel som nämns är det förebyggande arbetet mot kriminalitet – en fråga som är politiskt prioriterad och där det finns ett tydligt behov av samordnade insatser på lokal och regional nivå. Genom att tydligare positionera arbetet i relation till sådana utmaningar kan det bli lättare att mobilisera både resurser och aktörer. Två spår lyfts fram som särskilt relevanta att arbeta vidare med:
  
  1. Datadrivet stöd – exempelvis vidareutveckling av Länsstyrelsens arbete med projektet Data i dialog till ett regionalt stöd, med en eller flera kommuner och/eller FoU som möjlig startpunkt, där det finns ett konkret behov av bättre dataarbete.
  2. Stöd för implementering – En modell för hur aktörer i Uppströms tillsammans med Karolinska Institutet kan sprida och förvalta rekommenderade och kunskapsbaserade metoder har tagits fram.
  
  • Finansiering och resurser. En insikt från förstudien är att systemförändring kräver betydligt mer resurser än vad som fanns tillgängligt i detta projekt. Budgeten för förstudien har inte varit tillräcklig för att möta ambitionerna. Möjliga finansieringsvägar skulle kunna vara Horizon-projekt och Digital Futures. För civilsamhällesaktörer som Skyddsvärnet och Friends kan Arvsfonden vara ett potentiellt alternativ.
  
  • Spridning och mobilisering. Det framtagna underlaget från förstudien kommer att delas med intresserade aktörer, tillsammans med frågor om fortsatt engagemang och möjliga roller framåt. Syftet är att sprida kunskap och samtidigt identifiera samverkansmöjligheter. För att skapa långsiktig förankring behöver tydliga behovsägare – som kommuner, civilsamhällesaktörer, FoU-enheter och regioner – involveras. Det är avgörande att bygga engagemang från grunden, snarare än att enbart fokusera på att snabbt forma en ansökan.